ford Mercury

Mercury var ett bilmärke ägt av Ford Motor Company. Det grundades år 1938 av Henry Fords son Edsel Ford och var aktivt till och med 2011.

Tanken med Mercury var att skapa ett bilmärke som prismässigt skulle ligga mellan vanliga Fordbilar och Fords premiummärke Lincoln. Efter den första Mercuryn (Mercury Eight) drog man ned på produktionskostnaderna genom att låta de flesta Mercurys ha sin utgångspunkt i andra bilar hos Ford Motor Company, framförallt från bilmärkena Ford, Lincoln och Edsel.

Namnet Mercury kommer från den romerska guden Merkurius. Den första loggan för bilmärket Mercury visade gudens huvud i profil, inklusive Merkurius bevingade hjälm.

I maj 2010 meddelade Ford Motor Company att bilmärket Mercury skulle läggas ned. Den sista Mercury bilen färdigställdes i början av januari 2011.

mercuryMercury slogans

  • ”Drive the ”Big M” (1950-talet)
  • ”Mercury, The Man’s Car” (1960-talet)
  • ”The Sign of the Cat (1970-talet)
  • ”The shape you want to be in” (1985–1988)
  • ”All this and the quality of a Mercury” (1989–1994)
  • ”Imagine Yourself in a Mercury” (1995–1999)
  • ”Live life in your own lane” (1999–2004)
  • ”New Doors Opened” (2004–2011)
  • ”You gotta put Mercury on your list” (sent 2000-tal)

Mercury-fordon i massproduktion för USA och Kanada

Amerikansk bilklass Fordon
Compact Mercury Comet (1960–1965, 1971–1977)

Mercury S-22 (1961–1963)

Mercury Lynx (1981–1987)

Mercury Topaz (1984–1994)

Mercury Tracer (1988–1989, 1991–1999)

Mercury Mystique (1995–2000)

Full-Size Mercury Eight (1939–1951)

Mercury Monterey (1950–1974)

Mercury S-55 (1962–1963 ½, 1966–1967)

Mercury Montclair (1955–1960, 1964–1968)

Mercury Custom (1956)

Mercury Medalist (1956)

Mercury Turnpike Cruiser (1957–1958)

Mercury Park Lane (1958–1960, 1964–1968)

Mercury Meteor (1960–1961)

Mercury Marauder (1963 ½ -1965, 1969–1970, 2003–2004)

Mercury Marauder X-100 (1969–1970)

Mercury Brougham/Park Lane Brougham (1967–1968)

Mercury Marquis (1967–1982)

Mercury Grand Marquis (1983–2011)

Mercury Montego (2005–2007)

Mercury Sable (2008–2009)

Mid-Size/Intermediate Mercury Meteor (1962–1963)

Mercury S-33 (1962–1963)

Mercury Cyclone (1964–1972)

Mercury Comet (1966–1969)

Mercury Montego (1968–1976)

Mercury Monarch (1975–1980)

Mercury Grand Monarch Ghia (1975–1976)

Mercury Cougar (1967–2002)

Mercury Zephyr (1978–1983)

Mercury Marquis (1983–1986)

Mercury Sable (1986–2005)

Mercury Milan (2006–2011)

Minivan Mercury Villager (1993–2003)

Mercury Monterey (2004–2007)

Personal Luxury Mercury Cougar (1974–1997)
Sport Utility Vehicle Mercury Mountaineer (1997–2010)

Mercury Mariner (2005–2011)

Sports Compact/Pony Car Mercury Cougar (1967–1973, 1999–2002)

Mercury Capri (1970–1977, 1979–1986, 1991–1994)

Mercury LN7 (1982–1983)

Station Wagon Mercury Monterey (1953–1956)

Mercury Custom Monterey (1955–1956)

Mercury Voyager (1957)

Mercury Commuter (1957–1968)

Mercury Colony Park (1957–1991)

Mercury Montego (1968–1976)

Mercury Marquis (1970–1986)

Mercury Bobcat (1975–1980)

Mercury Cougar (1977 and 1982)

Mercury Zephyr (1978–1983)

Mercury Lynx (1981–1987)

Mercury Sable (1986–2005)

Mercury Tracer (1988–1989, 1991–1999)

Sub-compact Mercury Bobcat (1975–1980)
Truck Mercury M-Series (1946-1968) Endast i Kanada

Bakgrund

Under 1930-talet började Ford Motor Company (FMC) känna av pressen från konkurrenterna General Motors och Chrysler Corporation, som båda saluförde flera olika bilmärken för att kunna passa in i flera olika marknadssegment.

Ford Motor Company hade vid den här tidpunkten bara bilmärkena Ford och Lincoln. Bilmärket Ford inriktade sig på att göra funktionella och prispressade bilar, medan Lincoln var ett renodlat lyxbilsmärke. Lincoln Model K var en av de absolut dyraste av alla bilar som massproducerades i USA, det var egentligen bara Cadillac V-16 och Duesenberg Model J som hade en större prislapp. Detta innebar att det fanns ett stort prisgap mellan den dyraste Forden och billigast möjliga Lincoln, och detta prisgap började fyllas upp av konkurrenterna.

För att råda bot på situationen introducerades Lincoln-Zephyr år 1936 och modellinjen De Luxe Ford år 1938. Parallellt fick Edsel Ford ansvar för att starta ett nytt bilmärke som kunde slå sig in i det här prissegmentet. Till sin hjälp hade Edsel Ford bland annat E.T. Gregorie, en designer som haft stort inflytande på utformningen av Lincoln-Zephyr.

Namnet på det nya bilmärket blev Mercury, ett namn som redan fanns hos FMC – år 1933 hade bilen Chevrolet Mercury lanserats, en bil som sedan bytte namn flera gånger innan produktionen upphörde 1937.

Mercury 1939 – 1949

För modellåret 1939 lanserades en Mercury som var sex tum bredare än Ford 1939. Med en hjulbas på 116 tum var den dessutom fyra tum längre. Motorn var en 239 kubiktum stor variant av Ford Flathead V8. Genom att inte utveckla någon egen motor kunde Edsel Ford hålla produktionskostnaden nere för Mercuryn och startpriset landade på $916. Totalt såldes över 65 800 exemplar av Mercury 1939.

1939 MercuryFör modellåret 1941 använde Mercuryn (som nu fått namnet Mercury Eight) en hel del komponenter som tagits fram för Ford eftersom det hjälpte till att hålla priset nere. En viktig skillnad som gjorde att Mercuryn särskiljde sig var hjulbasen – den var fyra tum längre än Fordens.

Modellåret 1942 innebar en viktig premiär. När Mercury Eight erbjöds med halvautomatisk växellåda (”Liquimatic”) var det första gången någonsin för en bil från någon del av Ford Motor Company.

Efter andra världskriget valde Ford Motor Company att föra bilmärkena Lincoln och Mercury närmare varandra och man bestämde att 1949 års Mercury Eight skulle ha samma bodyshell som 1949 års Lincoln. Däremot skulle de ha olika inredning, och Mercuryn skulle få en kraftfullare version av Ford Flathead V8. Man kan också se skillnad på de båda bilarna på framlyktorna och grillen.

Som trivia kan nämnas att Mercury Eight från perioden 1949 – 1951 så småningom blev väldigt populära som street rod bilar i USA.

Mercury på 1950-talet

För 1952 utökades produktlinjen från en modell till två: Mercury Monterey och Mercury Custom. Några år senare tillkom även Mercury Montclair, och 1965 byttes Custom ut mot Medalist. Alla dessa olika versioner av Mercury byggde på Lincoln.

ford Mercury 19551950-talet var det årtionde då Mercurys logga gjordes om till ett enkelt M. I reklamen talade man om ”The Big M”. Förutom vanlig reklam marknadsförde Mercury sig själva genom att vara huvudsponsor för det populära teveprogrammet The Ed Sullivan Show under andra halvan av 1950-talet.

Andra halvan av 1950-talet var också den tid då Mercury började särskilja sig mer från Lincoln. 1957 upphörde tillverkningen av Medalist, och Mercury lanserade den mycket uppmärksammade Mercury Turnpike Cruiser som, med F.C. Reith bakom ratten, var Indy Pace Car det året. (Indy Pace Car kallas den säkerhetsbil som ser till att startfältet håller sina positioner under det första varvet vid biltävlingen Indianapolis 500. ) Namnet Turnpike Cruiser var en hyllning till USA:s Interstate Highway System.

1957 var också det år då Mercury började erbjuda tre olika kombibilar: Mercury Commuter var den billigaste, Mercury Voyager var mellanprisalternativet och Mercury Colony Park var den lyxigaste.

Under det sena 1950-talet drabbades USA av en ekonomisk nedgång som slog hårt mot bilmärken som Mercury som varken var billiga bilar eller renodlade lyxbilar.

Mercury på 1960-talet

För modellåret 1960 lanserade Mercury sin första kompakta bil: Mercury Comet. Detta var ett år innan konkurrenterna Buick, Pontiac och Oldsmobile lanserade sina kompakta alternativ. Mercury Comet byggde på en Ford Falcon och utvecklades egentligen för att bli en Edsel. Mercury Comet var den första Mercuryn någonsin utan V8-motor. Istället för V-8 fick man en 90 hästkrafters rak motor med sex cylindrar.

Mercury Park Lane 1959Under resten av 1960-talet experimenterade Mercury med många olika modeller, karosstyper och storlekar, och man använde sig av flera olika hjulbaser. Exempel på modeller som precis som Comet såldes under den här eran är Mercury Monterey, Mercury Monterey, Mercury Montclair och Mercury Park Lane. Mercury använde också namnet Mercury Meteor för två olika bilmodeller under det tidiga 1960-talet, ej att förväxla med de Meteor som såldes av Ford i Kanada.

Comet var ursprungligen ett fristående bilmärke under Fords paraply och lanserades som ett komplement till Ford Falcon. Det var först 1962 som det blev en del av Mercury.

Under andra halva av 1960-talet positionerade sig Mercury som en tillverkare av kraftfulla bilar med hjälp av skapelser som Mercury Montego, Mercury Cyclone och Mercury Cougar. De Mercury Cougar som tillverkades under 1960-talet var baserade på Ford Mustang och konkurrerade med bilar som Dogde Challenger och Pontiac Firebird. Det var i samband med lanseringen av Mercury Cougar som Mercury inledde reklamkampanjen ”Sign of the Cat”

Mercury på 1970-talet

Under det tidiga 1970-talet blev bilarna från Mercury mindre särpräglade och började påminna mer om vanliga Fordbilar fast med lite extra utsmyckningar.

Oljekrisen och nya trafiksäkerhetskrav påverkade hela den amerikanska bilbranschen, inklusive Mercury och resten av Ford Motor Company. För modellåret 1973 fick till exempel samtliga Mercury bilar mer kraftfulla stötfångare.

Mercury 1978I mitten av 1970-talet började marknaden för stora och kraftfulla muskelbilar svikta i USA och Mercury övergick till att fokusera mer på lyxighet än på högpresterande motorer. Mercury Monarch var med och skapade nischen ”lyxig men kompakt bil”. Monarchen blev inte bara en försäljningssuccé utan var också mycket omtyckt internt – många chefer inom Ford Motor Company körde omkring i Mercury Monarchs på 1970-talet, inklusive Henry Fords barnbarn Henry Ford II.

1970-talet var också det årtionde då Ford i USA började importera Ford Capris tillverkade i Europa och sälja dem på den Nordamerikanska marknaden. Caprin gjordes till en del av Mercury och blev under en period den näst mest populära importerade bilen i USA – bara Volkswagen Beetle sålde bättre.

Försäljningen av Mercury Cougar närapå tredubblades efter att man 1977 börjat erbjuda Cougar som sedan och kombi. År 1978 var ett fantastiskt år för Mercury – då såldes cirka 580 000 Mercury. Av dessa var strax under 40% Cougars.

Mercury på 1980-talet

1979 inträffade en ny oljekris i USA som ytterligare drog ned konsumenternas intresse för gigantiska bränsleslukande amerikanska bilar. Det var tydligt att Mercuryn behövde fortsätta anpassa sig om den skulle överleva, och under perioden 1979 – 1982 omdesignades hela produktlinjen. Som en del av detta förändringsarbete minskade man storleken på Cougar, som i princip blev en lite lyxigare variant av Zephyr. Konsumenterna reagerade inte positivt på denna förändring och försäljningen av Cougar rasade ned till ungefär en tredjedel av försäljningssiffran för år 1979.

Mercury 1978Första gången någonsin en Mercury erbjöds med dieselmotor som valbar möjlighet var när Mercury Lynx lanserades för modellåret 1981. Lynx var i stort sett en klon av Ford Escort, och utmärkte sig inte bara genom den valbara dieselmotorn utan också genom att vara den första framhjulsdrivna Mercuryn.

En annan nymodighet som Mercury tog till sig under 1980-talet var airbag. Mercury Topaz blev den första Mercury med airbag på förarsidan.

Mercury jobbade också idogt med att göra sina bilar mer strömlinjeformade och därmed mer bränslesnåla. När Mercury Sable lanserades framåt slutet av 1985 var det en av världens mest aerodynamiskt effektiva bilar. Ursprungligen hade man tänkt att Mercury Sable skulle får ersätta de klumpigare bilarna Grand Marquis och Colony Park, men bensinpriset hade hållit sig lågt så pass länge att konsumenterna börjat sukta efter stora bilar igen så dessa två behölls i sortimentet tills vidare, parallellt med Sable.

Efter den tidigare succén med den importerade Caprin beslutade Ford i mitten av 1980-talet att man skulle importera fler europeiska Fordbilar och sälja dem i USA och Kanada. Försäljningen skulle ske under namnet Merkur, det tyska namnet på guden Merkurius. Det gick dock inte alls lika bra som för Caprin, bland annat på grund av att den västtyska marken var så högt värderad gentemot den amerikanska dollarn. Innan 1980-talet var över hade försöket med Merkur avslutats.

Mercury på 1990-talet

Vid 1990-talets inträde ville ledningen för Mercury att bilarna skulle bli mer karaktäristiska och inte lika lätta att förväxla med bilmärkena Ford och Lincoln. Man började importera en fyrsitsig fyrhjulsdriven convertible från Ford Australia som stack ut från mängden och skakade liv i det gamla namnet Capri igen.

Mercury insåg också att det var dags att lägga ned produktionen av kombin Colony Park, eftersom barnfamiljer i behov av plats hade börjat köpa minibussar och stora SUV:s istället. Som ersättning för Colony Park lanserade Mercury en framhjulsdriven minibuss som tagits fram i samarbete med Nissan. Hos Nissan kallades den Quest, hos Mercury återanvände man namnet Villager. År 1997 kompletterades sortimentet med Mercury Mountaineer, en mellanstor SUV. Den var baserad på Ford Explorer, men var lyxigare och hade en större prislapp.

Mercurys storsäljare under 1990-talet var dock varken någon covertible, SUV eller minibuss utan den gamla trotjänaren Grand Marquis, som fått behålla en hel del av 1980-talskänslan och därmed lyckades locka köpare som tyckte att Ford Crown Victoria och konkurrenten Chevrolet Caprice hade en alldeles för modern aerodynamisk stil. Grand Marquis lämnades dock inte oförändrad under huven, utan där puttrade numera en helt ny OHC-motor med åtta cylindrar.

I mitten av 1980-talet hade Mercury slutat använda sin Cougar-logo och ersatt den med en enkel och nedtonad grafisk design. Denna logga kom att, med blott små förändringar, stanna kvar under hela 1990-talet. Den enda markanta förändringen var att man la till ordet Mercury ovanför loggan från och med år 1999.

Mercury på 2000–talet

I slutet av 1990-talet var Grand Marquis den bil som sålde bäst av alla Mercurys bilar, men Mercurys ledning var inte helt nöjda med det eftersom genomsnittsåldern på en Grand Marquis-köpare var ungefär 65 år och man Mercury 2005önskade locka betydligt yngre personer in i bilförsäljarnas showrooms. Mercury började under 2000-talet genomföra diverse förändringar som man hoppades skulle få yngre personer intresserade av bilmärket. Till exempel fasade man ut produktionen av flera små sedaner trots att de sålde bra, eftersom man ville fokusera på SUV:s och minibussar som man tänkte skulle vara mer lockande för unga familjer.

Mercury Cougar ändrade inriktning från lyxbil till sportig coupé, men intresset för denna nya Cougar var ljumt och Mercury avslutade produktionen år 2002. Året därpå väckte man liv i Marauder, men det projektet skrotades snabbt igen. År 2004 lanserades Mercury Monterey som ersättning för Villager. Monterey var en klon av Ford Freestar, och man hoppades att den skulle kunna locka köpare från lyxiga minibussar som Chrysler Town and Country. Hela marknaden för minibussar var dock på väg utför i USA, och produktionen av Monterey avslutades år 2007.

År 2004 (modellår 2005) blev Ford Escape den först SUV någonsin att erbjudas i hybridversion – den kunde köras på både bensin och elektricitet. Ford Escape låg till grund för Mercury Mariner, som därmed också erbjöds i både standardversion och hybridversion. Jämfört med Ford Escape hade Mercury Mariner en annorlunda utformad framdel och inredningen var lyxigare. Den 7 september 2006 gav Ford en särskild ”Presidential Edition” Mercury Mariner Hybrid till expresidenten Bill Clinton.

Precis som Ford Escape var Mercury Mariner en komplett hybrid som automatiskt kunde växla mellan att drivas av endast bensin eller endast elektricitet eller en kombination av bensin och elektricitet. Detta gjorde att den mycket effektivt kunde utnyttja de tillgänglig energikällorna. Vid inbromsningar fungerade elmotorn som en generator som konverterade fordonets rörelseenergi tillbaka till elektrisk energi som kunde lagras i batteriet.

År 2008 avslutade Mercury tillverkningen av Monterey lade ännu mer fokus på Mariner och Mountaineer. En reklamkampanj sjösattes inriktad på att locka fler kvinnliga bilköpare till bilmärket Mercury.

Mercury på 2010-talet

Den 2 juni 2010 meddelade Ford att de skulle lägga ned bilmärket Mercury i slutet av året och istället lägga mer fokus på bilmärket Lincoln. Vid tidpunkten stod Mercury för cirka 1% av nybilsförsäljningen i Nordamerika, med färre än 95 000 exemplar sålda per år. Mercury såldes även i Mexiko och Mellanöstern.

Den sista Mercury-bilen – en Mercury Grand Marquis – färdigställdes den 4 januari 2011.

Trivia

Mercury Blues – eller Mercury Boogie som den ursprungligen hette – skrev och spelades in av K.C. Douglas 1948. Det är en enda lång hyllningssång till Mercury och handlar om hur sångaren vill köpa en eller två Mercury-bilar, bland annat för att imponera på en tjej som gillar Mercurys.

If I had money tell you what I’d do
I’d go downtown and buy a Mercury or two
I’m crazy ‘bout a Mercury, I’m crazy ‘bout a Mercury
I’m gonna buy me a Mercury and cruise it up and down the road”

Många musiker har spelat in covers av låten under årens gång, bland annat Steve Miller Band på 1970-talet, den finske artisten Pave Maijanen på 1980-talet, Alan Jackson på 1990-talet och Meat Loaf på 2000-talet. Countrystjärnan Alan Jacksons version blev en storhit i USA, och fick Ford Motor Company att köpa rättigheterna till låten och hyra in Alan Jackson för att sjunga den i en tevereklam där Mercury bytts ut mot Ford Truck i texten.