Lincoln Motor Company, i dagligt tal kallat Lincoln, är en division av Ford Motor Company som ansvarar för koncernens prestigebilmärke Lincoln. Lincoln startades dock som ett självständigt bilföretag år 1917 och det dröjde några år innan det köptes upp av Ford Motor Company.

Bilmärket Lincoln är förknippat med lyx och bekvämlighet, och under 1932 – 1948 hade bilarna dessutom tolvcylindriga motorer som ytterligare bidrog till Lincolns rykte som en bil för samhällets översta skick. Lincoln var under 1900-talet en viktig leverantör av limousiner som användes för att köra USA:s president.

År 1927 började Lincoln använda en greyhound som kylarprydnad. Senare antog man ett emblem bestående av en vapensköld med ett rött kors och en riddarhjälm. I mitten av 1950-talet utvecklades den inramade och stiliserade fyruddiga stjärna som fortfarande symboliserar bilmärket.

Lincolns primära marknad är Nordamerika, men man har också försäljning i Mellanöstern, Japan, Kina och Sydkorea. I skrivande stund består Lincolns produktlinje i Nordamerika av de tre CUV:arna MKC, MKT och MKX, två sedaner vid namn MKS och MKZ, och de två renodlade SUV:arna Navigator och Navigator L. Lincoln säljer också limousine/livery varianter baserade på MKT.

Lincolns allra bästa försäljningsår hittills var år 1990 då man sålde 231 660 exemplar. Den höga siffran berodde framförallt på den nya design av Lincoln Town Car som introducerade i oktober 1989 och togs emot mycket väl av marknaden.

Första gången Lincoln sålde mer än ärkerivalen Cadillac var år 1998, vilket framförallt berodde på den då nylanserade Lincoln Navigator.

Korta fakta om Lincoln Motor Company

Grundad	I Dearborn, Michigan, USA i augusti 1917
Grundare	Henry M Leland Wilfred Leland
Ägare	Ford Motor Company (1922 och framåt)
Marknader	Nordamerika Mellanöstern Sydostasien
Nisch	Lyxbilar Limousiner

Innan Ford Motor Company

Ingenjören och entreprenören Henry Leland var en av grundarna till företaget Cadillac och han satt kvar i styrelsen även efter att bolaget köpts upp av General Motors. Under första världskriget blev Cadillac ombedda att bygga flygplansmotorer, men General Motors grundare William C. Durant vägrade eftersom han var pacifist. Detta fick Henry Leland att år 1917 lämna Cadillac och starta ett nytt företag ihop med sin son Wilfred Leland. Företaget fick sitt namn efter Abraham Lincoln, den första presidentkandidat Henry Leland röstat på.

Lincoln Motor Company ägnade sig initialt åt att tillverka flygplansmotorer av typen Liberty V12. (Värt att nämna är att man använde sig av cylindrar tillverkade av Ford Motor Company.) De militära kontrakten var en viktig inkomstkälla för de nystartade företaget, men parallellt med detta arbete skapade man bilen Lincoln Model L som drevs av en V8 motor. Den marknadsfördes som en lyxbil och konkurrerade med Cadillac.

När första världskriget var över gjordes Lincolnfabriken om för att kunna inrikta sig helt och hållet på bilar.

Lincoln köps upp av Ford Motor Company

I början av 1920-talet drabbades Lincoln Motor Company av allvarliga ekonomiska svårigheter. Lincoln Model L hade blivit omodern och få bilköpare var intresserade. Lincoln Motor Company gick i konkurs och köptes den 4 februari 1922 upp av Ford Motor Company för 8 miljoner USD. En del av köpesumman gick till att betala av Lincoln Motor Companys skulder.

För Henry Ford smakade köpet av Lincoln Motor Company förmodligen extra sött eftersom han tio år tidigare tvingats ut ur bolaget Henry Ford Company efter en konflikt med investerarna. Efter att han kastats ut ur Henry Ford Company ombildades bolaget till Cadillac Automobile Company och en av de drivande krafterna bakom detta var just Henry Leland.

Lincoln och USA:s presidenter

Under 1900-talet är det många av USA:s presidenter som färdats i Lincoln bilar, och flera av dem har haft Lincoln-bilar som specialanpassats på olika vis för att vara presidentens officiella bil. Till en början handlade anpassningarna mest om att presidenten skulle kunna ses av åskådare under parader och att bilen skulle vara lång och lyxig nog, men så småningom blev det allt viktigare med särskilda säkerhetsarrangemang för att skydda presidenten mot angrepp.

Här är några exempel på Lincolns som byggts om för att användas av USA:s president.

1939 Sunshine Special (Franklin D. Roosevelt)

Den första bil som byggdes om för att passa USA:s president var en fyrdörrars 1939 Lincoln K-Series V12 convertible. Den byggdes inte om av Lincoln utan av vagnsmakaren Brunn & Company Inc i Buffalo, New York. Inköpspriset för bilen var strax under $8 350 och sedan kostade ändringarna $4 950.

Den ombyggda bilen användes av Franklin D. Roosevelt. Till en början kallades den Old 99 baserat på den ursprungliga registreringsskylten, men sedan fick den smeknamnet Sunshine Special eftersom president Roosevelt gillade att ha biltaket nedfällt vid offentliga sammankomster.

Sunshine Special går numera att se i Henry Ford Museum i Dearborn, Michigan, USA.

1950 Bubble Top (Truman, Eisenhowever och Kennedy)

En ombyggd Lincoln Cosmopolitan med smeknamnet Bubble Top användes av presidenterna Harry S. Truman, Dwight D. Eisenhower och John F. Kennedy. Även Lyndon B. Johnson åkte i den, fast bara en gång.

1961 SS-100-X Continental (Kennedy, Johnson, Nixon)

SS-100-X var en fyradörrars 1961 Continental Convertible 74A som byggts om för att användas av president John F. Kennedy. SS-100-X ägdes av Ford Motor Company och leasedes av Secret Service för $500 per år.

Efter att ha lämnat fabriksbandet i Wixom, Michigan togs SS-100-X till Experimental Garage på Ford Proving Grounds där 41 tum lades till på längden. SS-100-X försågs inte med skottsäkert glas utan vindrutan behölls som den var. Däremot gjorde Fords Advanced Vehicles Group flera andra modifikationer för att uppfylla Secret Service önskemål.

Förutom Fords personal arbetade även firman Hess & Eisenhardt i Cincinnati, Ohio med bilen. De ordnade bland annat med omtapetsering av sätena.

SS-100-X var målad i en särskild midnattsblå nyans. Den hade tvåvägs radiotelefoner, indragbara fotstöd och utvändiga handtag för Secret Service personal.

Eftersom det var en öppen bil hade den flera olika tak som kunde sättas på vid behov, inklusive ett tak av plexiglas (”bubble top”) som skyddade mot regn och blåst utan att göra presidenten osynlig för folkmassorna vid offentliga sammankomster.

Det var i SS-100-X som president Kennedy befanns sig när han sköts till döds under en parad i Dallas, Texas den 22 november 1963. Efter mordet togs den ur bruk under en period och förstärktes med pansarplattor och ett permanent tak. Den togs sedan i bruk igen av president Kennedys efterträdare, president Lyndon B. Johnson. Även president Richard Nixon använde SS-100-X efter att han tillträtt som president.

SS-100-X användes fram till och med år 1977. Numera går den att se i Henry Ford Museum.

1969 Lincoln Continental (Richard Nixon)

En bil baserad på 1969 års modell av Lincoln Continental beställdes som officiell bil för president Richard Nixon. Den byggdes om av Lehman-Peterson i Chicago och försågs bland annat med ett soltak som gjorde det möjligt för presidenten att stå upp i bilen och synas bra av åskådarna under parader och liknande evenemang. Bilen går numera att se i Nixon Library i Yorba Linda, Kalifornien.

1972 Lincoln Continental (Ford, Carter, Reagan)

När Ford Motor Company år 1974 byggde om en 1972 Lincoln Continental var det tänkt att den skulle användas av president Richard Nixon, men Nixon avgick i augusti det året och det blev istället hans efterföljare president Gerald Ford som kom att använda den. Den lämnades sedan vidare till president Jimmy Carter och president Ronald Reagan.

Denna presidentbil var med sina 22 ft (6,7 m) längre än en vanlig 1972 Lincoln Continental. Den hade pansarplattor som skydd och skottresistent glas. Motorn var en 460 cu in (7.5 L) V8.

Den 22 september 1975 försökte Sara Jane Moore mörda president Gerald Ford genom att skjuta honom med en 38-kalibrig revolver när han lämnade St Francis Hotel i San Francisco. De två skotten missade och presidentens Lincoln Continental användes för att snabbt sätta honom i säkerhet och få bort honom från platsen.

Den 30 mars 1981 försökte John Hinckley Jr. mörda president Ronald Reagan utanför Washington Hilton Hotel i Washington, D.C genom att skjuta honom med en 22-kalibrig revolver. Det var bara ungefär 10 meter att gå mellan hotellet och presidentens Lincoln Continental – som av Secret Service hade fått kodnamnet Stagecoach. Under den promenaden började Hinckley skjuta mot presidenten.

Efter att tre skott avlossats utan att träffa presidenten lyckades en av Secret Service agenterna knuffa in Reagan i den bepansrade bilen, och en annan agent kastade sig mellan presidenten och den fjärde kulan. Den femte kulan träffade det skottresistenta glaset i bilens öppna dörr, och den sjätte kulan träffade bilens bepansrade sida och presidenten träffades av en rikoschett. Rikoschetten träffade presidentens vänstra underarm, skrapade mot ett revben och fortsatte in i lungan, innan den stannade 2,5 cm från hjärtat. President Reagan trodde först att smärtan berodde på att han brutit ett revben när han blev inknuffade in presidentbilen, men när en av agenterna märkte att presidenten hade svårt att andas och blödde från munnen omdirigerades ”Stagecoach” till George Washington University Hospital.

Numera kan denna Lincoln Continental ses på Henry Ford Museum.

1989 Town Car (George H.W. Bush)

En 1989 Lincoln Town Car byggdes om för att vara officiell bil åt president George H.W. Bush. För att få plats med tjocka pansarplattor och skottsäkert glas höjdes taket på bilen med flera tum, och för att bilen skulle kunna hantera all denna extra vikt använde man en drivlina som egentligen var avsedd för en 750 kg tung Ford F-250 pickup. Detta innebar bland annat en 460 cu in (7.5 L) EFI V8 motor.

Denna 1989 Town Car går att se i George Bush Presidental Library.