Namnet Ford Corsair användes både för en bil som producerades av Ford of Britain 1963 – 1970 och för en Nissan-baserad bil som marknadsfördes av Ford Australia 1989 – 1992. Dessutom finns bilen Edsel Corsair som producerades av en underavdelning till Ford Motor Company i USA 1958-1959.

Storbritannien: Ford Consul Corsair (1963-1965) och Ford Corsair V4 (1965-1970)

Ford Consul Corsair producerades av Ford UK 1963 – 1965. Produktionen fortsatte därefter till 1970, fast under namnet Ford Corsair V4. Oavsett namn rörde det sig om en medelstor bil.

1964 – 1969 skedde produktionen i Fordfabriken i Halewood i nordvästra England. 1969 – 1970 användes istället den stora Fordfabriken i Dagenham, London. Totalt byggdes ungefär 310 000 Ford Corsairs, men färre än 400 tros ha överlevt till vår tid.

Specifikationer

Varianter	Tvådörrars sedan Fyrdörrars sedan Tvådörrars convertible Tvådörrars cabriolet Femdörrars kombi
Motor	1498 cc Kent I4 (1963-1965) 1663 cc Essex V4 (1965-1971) 1996 cc Essex V4 (1966-1971)
Drivning	Bakhjulsdrift
Hjulbas	101 tum (2565 mm)
Längd	176,75 tum (4489 mm)
Bredd	63,5 tum (1613 mm)
Höjd	55,5 tum (1410 mm)
Tjänstevikt	2194 lbs (995 kg)

Ford Consul Corsair, eller Ford Corsair som den så småningom kom att kallas även officiellt, ersatte Ford Consul Classic och var i grund och botten en Ford Cortina med lång hjulbas. Det kan man till exempel se på att vindrutan och en stor del av de inre panelerna är de samma. Ford (Consul) Corsair introducerades på London Motor Show i oktober 1963 och väckte där en del uppmärksamhet för sin vågade design som förde tankarna till tredje generationens Ford Thunderbird.

• Under perioden 1964 – 1970 var Ford Corsair tillgänglig både som sedan och kombi. Bland sedanerna var fyra dörrar normen i Storbrittanien, men man kunde specialbeställa en tvådörrars sedan om man ville. På vissa marknader utomlands behövde tvådörrars sedan inte specialbeställas.

• Crayford skapade Ford Corsair convertibles och cabriolets. Den första premiärvisades på London Motor Show 1966.
• Totalt byggdes någonstans mellan 300 och 400 Ford Corsair convertibles. Ungefär 75 stycken är fortfarande vid liv.
• 18 stycken Ford Corsair cabriolets byggdes med hjälp av tekniska lösningar från Karl Deutsche i Tyskland. I skrivande stund tros bara fyra stycken finnas kvar.
• Abbott Coachbilders skapade en Ford Corsair estate (kombi), som var dyrare än en Ford Cortina men som å andra sidan hade högre lastkapacitet. Den premiärvisades på Geneva Motor Show 1966.
• Ford Corsair 2000E hade backlampor, dekromade flanker, tak av vinyl, lyxiga navkapslar och en jämförelsevis flärdfull inredning. År 1967 kostade den £1008 i Storbritannien, ett pris som sats för att ligga under konkurrenten Rover 2000 som kostade £1357.

Motorer

1498 cc Kent I4 (1963-1965)

1663 cc Essex V4 (1965-1971)

1996 cc Essex V4 (1966-1971)

Ford Corsair byggdes initialt med en 45 kW (60 bhp) 1,5 L Kent motor med en enda förgasare. I september 1965 övergick man till den nya Ford Essex V4 motorn istället, vilket ogillades av många förare eftersom denna motor bland annat hade vissa problem med tomgångskörning. Till en början erbjöds Essexmotorn bara i en version som var 1663 kubikcentimeter, men från 1966 gick det att välja en Essexmotor á 1996 kubikcentimeter (2,0 L) istället när man köpte den Ford Corsair. Den som inte kunde nöja sig med det kunde låta Crayford Engineering sätta in en Ford Essex V6 motor.

Med en 2.0 L V4 kunde Ford Corsair komma upp i en maxfart av 180 km/h vilket var bra för den tiden och den prisklassen. Dessutom var accelerationen utomordentlig.

Trivia

En marknadsföringsslogan för Ford Corsair med V4-motor var ”I’ve got a V in my bonnet”, en lek med det engelska uttrycket ”I’ve got a bee in my bonnet”.

Australien: Ford Corsair (UA)

Under 1989 – 1992 användes namnet Ford Corsair av Ford Australia för en version av Nissan Pintara. Att Ford Australia marknadsförde en bil som tillverkades av Nissan Australia berodde på ett sammarbetsprojekt under The Motor Industry Development Plan, ett initiativ från den federala regeringen i Australien som syftade till att rationalisera den inhemska bilbranschen för att på sikt kunna minska ned på skyddstullar och liknande.

Ford Corsair (UA) erbjöds som en fyrdörrars sedan och som femdörrars liftback (halvkombi). I båda fallen rörde det sig om framhjulsdrivna bilar med motorn framtill. De motorer som användes var fyrcylindriga: en 1 974 kubikcentimeter stor (2,0 L) CA20E I4 och en 2 389 kubikcentimeter stor (2,4 L) KA24E I4.

Tillverkningen av Ford Corsair AU skedde i Clayton strax utanför Melbourne. Arbetsnamnet för utvecklingen av Ford Corsair AU var ”Project Matilda”.

Tanken med Ford Corsair AU var att den skulle ersätta Ford Telstar, en bil som byggde på Mazda 626 och importerades från Japan. När Nissan stängde sin fabrik i Australien år 1992 upphörde tillverkningen av Australien AU och den importerade Ford Telstar blev återigen Fords viktigaste modell i mittensegmentet på den australienska bilmarknaden.